Interreligiösa praktikerdagar: "Du bor i en värld av grannar"

Fredagsbön i Stockholms moské. Det är proppfullt och varmt. Organisationen hänvisar oss in i lokalen med tydlig och van hand. Trots den stora mängden av människor finns en stark känsla av disciplin och många långa raka led av människor formeras fram. Och så börjar bönen som sker med hela kroppen: upp- och utsträckta händer, knän som sätts ner i den mjuka gröna mattan följt av pannor som också sjunker ner i mattan.

Dagens predikan har en särskild intensitet, kanske präglat av arabiskans temperamentsfulla signifikativa språkkvalitet. Fortsatt samma koncentration i lokalen. Men mina tankar flyger runt, då min arabiska är begränsad. Men när vi sedan får höra predikan översatt till svenska är det inte bara språket som klarnar, utan även predikans innehåll och symbolik.

”Om en del av kroppen lider, så lider hela kroppen”. Och uppmaning till solidaritet och barmhärtighet. En djupt känd symbolisk bild även i den kristna tradition jag själv kommer ifrån. Ord och symbolik som talar tydligt och vädjande, samma vecka som har skakat om hela landet på grund av de fruktansvärda gängrelaterade våldsdåd där flera människor har dött.

Fokus på existentiell hälsa och stärkt tillit

Besöket under fredagsbönen i Stockholms moské är ett inslag i de pågående inspirationsdagarna för interreligiös praktik. Inbjudande arrangörer är Islamic Relief, En värld av grannar, Sveriges interreligiösa råd i samarbete med Sensus, Stadsmissionen och Tillsammans för Sverige. Dagarna är särskilt för personer som arbetar lokalt över religiösa gränser och innehållet präglas av delande och erfarenhetsutbyte kring metoder, utmaningar, strategier och diapraxis för att stärka det gemensamma handlandet.

Fokus ligger också på hur interreligiös praktik bidrar till existentiell hälsa och stärkt tillit och kärlek i samhället. Tidigt i konferensen stillar vi oss också en tyst minut för det redan nämnda om alla som drabbats av den senaste tidens våldsvåg.

När vi får möta Liam och Gulhayat som företräder Fryshusets Tillsammans för Sverige-verksamhet, och som kommer från två olika trostraditioner, delar de med sig av varsin personlig berättelse. Om hur tro och religion följer med på flykt, i skolan, leder till mobbning, hur det har och fortfarande präglar familjens historia. En viktig del av projektet är denna typ av storytelling och de utgår ifrån en så kallad ”KLICK”-metod som vi konferensdeltagare får testa på.

Genom metoden får våra personliga berättelser om tro och liv – liv! Berättelserna är vackra, sårbara, komplexa, lärorika – ibland brutala och med dyrköpta erfarenheter.

Jag kan inte undgå att uppmärksamma den låga och långsamma samtalstonen. Det känns som att hela rummet har gått in i ett lyssnande och lärande läge. Långt ifrån käbbeldebatter och hätsk polariserad retorik som på till exempel plattformen X.

En växtkraft för unga i arbetet för fred och förståelse.

Tillsammans för Sverige riktar sig primärt till ungdomar och innehåller interreligiös vägledning och utbildning med syfte att motverka främlingsfientlighet, rasism och extremism. Projektet utgår från de mänskliga rättigheterna och vill visa hur religion kan vara en väg till integration och en växtkraft för unga i arbetet för fred och förståelse.

Och på många sätt fångar Tillsammans för Sveriges verksamhetsbeskrivning även inspirationsdagarnas ambitioner, men vi som möts är i alla åldrar.

Jag deltar också på workshopen ”Hållbar sårbarhet – om existentiell hälsa och självomsorg. Första hjälpen till psykisk hälsa” med Ailin Abdullah, Muslim Aid, och Lotta Lundberg Ericsson, Sensus.

Vi får ta del av Sensus arbete med att utbilda ”första hjälpare” vid psykisk ohälsa. Ursprungligen en australiensisk metod som är till för att upptäcka, förebygga och stötta personer som drabbas av psykisk ohälsa. Vi som deltar i workshopen vidgar samtalet om vad hälsa i existentiell bemärkelse innebär och vi konstaterar att vi som företräder olika trostraditioner har viktiga erfarenheter av meningsfullhet och gemenskap att dela med oss av. Eller som någon sa: Tak över huvudet är absolut viktigt och nödvändigt, men mening och sammanhang är minst lika viktigt för hälsan.

Spontana sånger vid middagsbordet

Sedan deltar jag i en workshop om interreligiös organisering vid hat, hot och bränningar av heliga skrifter. Exempel från Norrköping, Järva, Malmö och andra platser kommer upp. Hur kontakterna kan byggas upp mellan trossamfund och andra aktörer i civilsamhället, vilka aktiviteter som kan fungera att göra tillsammans, hur kontakten med polisen och kommunen kan gå till. Workshopen blir helt enkelt ett självgående erfarenhetsutbyte för att kunna praktisera lokalt fredsarbete.

Som så ofta sker också viktigt utbyte mellan konferensens deltagare i mellanrummen. Under pauser, kafferaster och luncher. Och inte minst under konferensens festmiddag, där också vänskapen och den generösa gemenskapen står i fokus. Sånger, böner, poesi med mera delas spontant vid middagsbordet och ger lärande inblick i olika traditioners uttrycksätt.

I den avslutande delen av konferensen summerades erfarenheter och utmaningar från dagarna och bollas tillsammans med en panel som består av: Isak Reichel, Myndigheten för statens stöd till trossamfund, biskop Marika Markovits, A World of Neighbours, Mehmet Kaplan, Muslim Aid, och Marie Mandakini Spennare, Hindu Forum och Sveriges interreligiösa råd, och moderatorn Javeria Rizvi Kabani.

Du har en värld av grannar

En viktig konklusion efter dagarna i allmänhet, och avslutande passet i synnerhet, är att kompetensen för dialog och lokalt fredsarbete finns. Men att organiseringen av praktiskt interreligiöst arbete behöver finnas på fler platser. Under dagarna sägs att det i nuläget finns mellan 16-20 interreligiösa råd/nätverk i Sverige. En alldeles för låg siffra kontra behoven.

Konferensen genomfördes på Mötesplats Maria (Stadsmissionen) och i Sensus lokaler på Medborgarplatsen. På båda platserna har en broderad tavla fått följa med och signalera sitt budskap till oss deltagare. På ett lika självklart, som lika uppmanande sätt: ”Du har en värld av grannar!”.

Text: Wilhelm Blixt, kommunikatör på Sensus