En unik hemmafest om vår tids kollektiva hemlängtan

– Kvällen igår var helt otrolig. Känner en stark längtan efter mer sånt i mitt liv, mer kollektivt djup. Älskade upplägget av olika inslag och att man aldrig visste vad som skulle ske näst. Är otroligt imponerad, sa Amanda, 28, dagen efter eventet.

Kvällen inleddes med en djupgående reflektion över vad ett hem egentligen är. Är det en plats, en känsla, en identitet, eller kanske ett löfte om beständighet? Dessa frågor ekade genom lokalen när Katrice Horsley, en internationellt erkänd storyteller, delade berättelser som väckte både skratt och eftertanke.

Hon bjöd in publiken att fundera över hur det känns att vara hemma i sin egen kropp och var de gemensamma berättelserna om vårt framtida hem finns.

Dans, vila, musik

Dansaren Therese “T-zer” Sahlin gestaltade en personlig berättelse om att som barn leva i en ryggsäck alltid på språng mellan föräldrarnas hus och att nu på ett annat sätt leva i resväskan med sin dotter och partner, som kringresande dansare.

– Som dansare är kroppen mitt hem, konstaterade hon i samtal med Katrice Horsley.

Folkbildaren, musikern och mystikern Ashar Yamin Khan förde in element av livets andliga dimension och guidade krogbesökarna in i en djup, stillsam vila för att sedan lämna plats på scen åt Medish Tewolde som avslutade kvällen med en minst sagt förtrollande musikalisk närvaro.

Filosofen Christoffer Lindgren axlade rollen som kvällens husfilosof och stod redo för att mötas i frågor om hemmet, med hjälp av filosofihistoriens perspektiv.

Vad innebär det att känna sig hemma?

Julia Engborg, verksamhetsutvecklare på Sensus, förklarade att syftet med kvällen var att skapa en plats där människor kunde utforska sin relation till begreppet hem och vad det innebär att känna sig hemma.

– Vi ville erbjuda ett mellanrum fritt från det annars konstant störande bruset, där vi tillsammans kunde reflektera över de stora frågorna: Vad längtar vi egentligen efter? Hur definierar vi ett hem i vår samtid som så ofta premierar äventyraren framför hemlängtaren?, sade hon.

En annan intention med kvällen var att det inte bara skulle vara ytterligare en kväll av kulturkonsumtion, utan att det faktiskt var en kväll rotad i en kollektiv upplevelse av att höra samman.

Enligt Matilda, 35, var kvällen unik i sitt slag:

– Eventet var något helt utöver det vanliga och verkligen något som lämnade mig djupt berörd. Programmet guidade oss besökare till lugn, skratt, dans, eftertanke och reflektion. Jag har aldrig varit på ett liknande event i Göteborg. Kombinationen av framträdanden var unik. Stämningen var ärlig och öppen. Jag kände mig konstigt nog connected med de andra i publiken och lämnade kvällen med flera nya kontakter och framtida vänner. Det är sällan jag får gåshud, gråter och skrattar under en och samma kväll. Jag hoppas innerligt att jag får chansen att uppleva en sån kväll igen!

En magisk kväll som fick mig att glittra inombords. Ett unikt tillfälle att känna verklig samhörighet med nya ansikten. Tillsammans byggde vi ett gemensamt hem som vi njöt av hela kvällen.

Att skapa relation med världen

Kvällens tema har bland annat vuxit fram ur tankar från sociologen Hartmut Rosa och kulturantropologen Mikael Kurkiala. Rosa beskriver vår tid som präglad av en accelererande förändring som skapar en känsla av att aldrig riktigt höra hemma och en brist på upplevelse av resonans. Kurkiala menar att vi lever i en sorts existentiell exil, där vi är frånkopplade vår omgivning och till och med våra egna kroppar. I sin senaste bok, "Där pendeln har sitt fäste", skriver han om hur den existentiella exilen består i upplevelsen av att relationen mellan individ och värld är bruten.

Kvällen guidades därför av frågor som: Hur kan vi skapa relation med världen? Hur kan vi på riktigt svara an när världen ropar? Hur kan vi i våra kroppar väcka en längtan efter att ansvara för det gemensamma hem som framtiden så djupt behöver?

Sensus ambition att främja existentiell hållbarhet genom att odla vår förmåga att relatera till en komplex tillvaro blev tydlig under denna minnesvärda kväll, där berättelserna band oss samman och gav oss en känsla av tillhörighet.

– För oss var det viktigt att den här kvällen fick gestalta något som vi tror saknas i det allmänna sättet att möta samtidens kriser och dess obegriplighet, nämligen upplevelsen av att skakas om känslomässigt och kroppsligt. Visst är intellektuell förståelse viktig, men i ett samhälle som nästintill bygger på huvud, ville vi, i enlighet med folkbildningens människosyn, bjuda in både hjärta och händer i ekvationen, förklarade Julia Engborg på Sensus.

Storytelling som förändringsmetod

Storytelling, en av mänsklighetens äldsta traditioner, har alltid varit ett sätt att gestalta vår existens, förstå vår historia och föra vidare traditioner, moral och kunskap. Berättelserna har gett oss ett hemmahörande, ett kollektivt medvetande och en gemenskap. Folkbildningens grund är att lära oss om varandra, av varandra och genom varandra, och enligt Paulo Freire är vikten av att beskriva sin värld och kritiskt föra dialog om den ett avgörande steg för att kunna förändra den.

Anna Malmer, en av arrangörerna från Sensus, betonade vikten av att använda berättande för att gestalta vår existens och föra kunskap vidare.

– Vi måste ställa oss frågorna: Vilka berättelser har vi fått höra? Vilka berättelser har aldrig blivit berättade? Och vilka berättelser behöver vi för att skapa den värld vi drömmer om? resonerade hon inför kvällen.

Genom kvällen fylldes mellanrummen av dans med hjälp av toner från DJ:n Pair-Goodstuff, som en slags hyllning till den traditionella hemmafesten, där alla med sin närvaro genomgående ju skapar och formar rummet. Det blev en påminnelse om att ett hem, i sin djupaste bemärkelse, är något vi skapar tillsammans, vilket också uppenbarade sig i responsen från Sahar, 33:

– En magisk kväll som fick mig att glittra inombords. Ett unikt tillfälle att känna verklig samhörighet med nya ansikten. Tillsammans byggde vi ett gemensamt hem som vi njöt av hela kvällen.