Under året som gick firades den svenska demokratin. Det hade gått hundra år sedan Sverige hade det första riksdagsvalet där kvinnor fick rösta. Beslutet om att rätten att rösta som skulle gälla alla, kvinnor och män, hade föregåtts av en engagerad och aktiv kvinnorättsrörelse.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR:s ambition var att samla kvinnor från olika politiska hemvister, klasser och olika folkrörelser för att gemensamt skapa en starkare unison röst. Medlemmar åkte land och rike runt och folkbildade i frågor kring medborgar- och föreningskunskap. Formerna präglades av diskussionsklubbar, namninsamlingar och teater.
På liknande sätt uppstod starka band mellan olika folkrörelser och studieförbund under tidigt nittonhundratal. Allt sedan dess är den svenska folkbildningens historia nära sammanlänkad med det demokratiska samhällets framväxt.
Efter det har frågor som engagerat människor kommit och gått. Sensus och andra studieförbund har funnits med på vägen och erbjudit sammanhang där människor kan reflektera, lära och utvecklas tillsammans med andra.
Hos Sensus möts små och stora föreningar med skilda bakgrunder och intressen i olika frågor så som olika trosuppfattningar, kulturell och etnisk bakgrund och konstnärliga uttryck. Hos oss får föreningar stöd i sitt engagemang och kunskap i föreningsteknik, styrelsearbete, juridik med mera.
På senare år har studieförbunden också spelat en viktig roll för att stödja personer som är nya i Sverige att lära sig språket och att lättare hitta sin väg in i samhället.
Kort sagt, studieförbunden stödjer människors aktiva demokratiska deltagande oavsett bostadsort, bakgrund, identitet eller andra förutsättningar.
De kommande 100 åren
Folkbildningen behövs av samma skäl nu som då. Sensus kommer fortsätta arbeta med bildning och kultur. Det ändras inte. Däremot förändras och utvecklas vi i samspel med samhället i stort.
Vilka frågor, ämnen eller konstuttryck som människor vill lära sig mer om och utvecklas tillsammans inom vet vi inte, men vi vet att vi kommer att fortsätta skapa möjlighet för människor att mötas, för genom möten förstår vi oss själva och
andra bättre. Vi ökar förståelsen för olika sätt att tänka, tro och leva. Så skapas engagemang och ansvarstagande för en levande demokrati och omvärld.